Tera scouthund 5-6 april, Vårhajk

Leker dammsugare efter att någon spillt

"Va det nån som ropade"

På plats

Så nu har vi skruvat och limmat med superlim.

Hoppas öronen sitter kvar nu.

Öronen hittade!

Äntligen!

Men Terra Berra... hur fick du in öronen där?

Den här då?

Tror du att den här fungerar till att göra öron av. 

(Tera kommer bärande på husses sittunderlag)

Var ÄR öronen!!!

Vi har haft hantverkare här som har kollat elementen. Så vi fick en anledning att flytta på möblerna. Men inte bakom soffa, skåp eller köksbord har vi hittat några öron. Efter ett tips från trogen anonym läsare så kunde vi konstatera...

Att det finns många öron i kastrullskåpet, men inga Tera öron.

Jakten går vidare!

Tappade öron!?

Vi letar och letar efter de tappade öronen, men har svårt att finna dem.

Men ingen fara skedd. Tera tycker att han är en cool gangster!

Tappat öronen - selfie

Matte pratar så mycket i telefon så jag har tappat öronen.

Nä nä nu måste jag lägga in en protest! Det är för att jag måste tjata på dig för att du inte lyssnar Terra Bus.
// Matte

Selfie

Jag har hört att det är sååå inne med selfies så jag bara måste haka på trenden!

Det här är jag en Onsdagsmorgon!

MVH  //  Tera

Alltid redo!

Eftersom bloggen blir ovanligt mycket lite uppdaterad så skulle man kunna tro att Tera bara sitter hemma i stugvärmen och inte gör något. Men inget kunde vara mer fel.

Alltid redo! 

Tera tillhör Skultuna scoutkår och har under början av året varit med och letat reflexer i skogen... eller var det barn. Tror alla barn kom hem säkert!? Har inte hört några föräldrar klaga i alla fall. :-)

Sen har det varit pulkaåkning som även den var hundvänlig. 

Får hoppas på fler uteaktiviteter snart.

Sötaste scouten jag sett!

Allt går fel dag... och så får man besök.

Vissa dagar borde man inte gå upp. Det börjar med att kökslampan blinkar och slocknar. Självklart har vi inte någon ny och ingen annan lampa i hela lägenheten har samma sockel och watt-tal. *suck* Blev något skumt i köket.

Sedan har dottern besök så vi tänkte att våfflor är perfekt snabbmat till tre hungriga barn och två vuxna. Fyra våfflor blir det innan våffeljärnet slocknar. Maken kollar säkringar, men konstaterar att ingen gått. Det är med andra ord våffeljärnet som gått sönder. Så där står man med fem hungriga människor, en skål med smet och trasigt järn. Fram med stekpanna och steka... någon form av amerikanska pannkakor.

Ute faller mängder med snöblandat regn. Inget vidare väder en vanlig dag, men idag är det värre än värst. Vi väntar besök med hund och hade tänkt att en promenad i skogen i solskenet skulle vara skönt. Inte då! Snålblåst och slask!

Vem kom då? Jo, (Teras)mamma med gammel-husse och gammel-lill-husse. Trevligt besök även om det blev lite knorrande mellan hundarna, men visst ska man som mamma kunna ge sin ohängde son lite uppläxning när han inte sköter sig. Blev liten promenad i skogen i blötan, sen lite fika.
I skogen lektes det. Tera sprang som en lite vilde så han fick sin dagliga motion. Nu kommer han sova sött.

Springer så världen blir suddig

Son och Mor

Slutet gott, allting gott!

Nyår med Tera!

Att fira in det nya året när man har hund är ju för vissa en skräckupplevelse. Själv har jag aldrig haft någon hund som varit paniskt rädd. Trodde dock en stund att detta ändrats.

Passade på att storhandla på nyårsafton och kommer hem sent på eftermiddagen. Öppnar bakluckan för att släppa ut hundarna och precis då exploderar himlen i en kaskad av färger och det smäller och tjuter. Rambo vill inte hoppa ur bilen medans Tera tittar storögt på himlen och ser ut att säga"WOW". Får ut båda och får stressad R att kissa efter en liten stund. Hela hunden skakar. Snabbt som attans in för att R inte ska stressa upp T.

Tar sedan ut T och går en runda. Nu är det tyst som i graven. Lugnt och fridfullt. Tänker att det nog är lika bra att ta ut R för att se om han är mer nödig och hinner självklart inte mer än runt knuten innan det börjar smälla igen. Mycket obehagligt tycker R, men med lite lydnadsövningar och en hel del godis så är han avslappnad när vi går in.

Inne är båda helt lugna trots att det smäller lite till och från.

När tolvslaget närmar sig har jag fyllt deras godis pyramider så de har lite att pyssla med. T blir snabbt färdig och jag tar med mig godispåsen och går ut och sätter mig på balkongen. Han tittar lite på fyrverkerierna men är mest intresserad av det goda jag har tagit med.

Då kommer R springande och skriker "Det är orättvist!". Han ska minsann vara med på balkongen. Det blixtrar, tjuter och smäller så att man tror att jorden ska gå under, men R sitter helt lugnt och fångar godisar. T tar tillfället i akt och smiter in och tömmer Rs godispyramid som innehöll en hel del godis och kom sedan ut till oss igen.

Så har R blivit rädd för raketer på äldre dagar? Eller är det bara en noja som lätt botas med rätt medicin?

Julen 2013

Julen firades bland annat hos svärfar med makens syskon med respektive och barn. En hel del folk med andra ord. Sen var även Fröken Bitch där, en tik som är rädd för Rambo och tycker att Tera är en äcklig liten blobb, men mig gillar hon iallafall eller tja i princip alla människor verkar hon gilla. :-)

Bra träning för båda hundarna att få stå ut med alla klappar och gos. Det är ju såååå jobbigt för Tera som inte alls älskar gos. ;-) Rambo nervvrak som förr hade det jobbigt med mycket folk och pillande barn har nu på ålderns höst upptäckt tjusningen med att ha ett barn på varje sida som klappar. Det är ju trots allt helmysigt. 

Efter några dagars intensivt firande (gosande) är det trots allt skönt att komma hem.

Tera föll ihop i en hög när vi kom hem.