På vår vanliga morgonpromenad nosade hundarna lite extra mot en dunge. Gick nära och spejade lite, men varken såg eller hörde något. Ingen där tänkte jag och vänder ryggen mot och börjar gå åt andra hållet och efter några meter släpper jag Tera. En oljad blixt skulle inte kunnat farit iväg fortare. Tera vände på en femöring och satte full fart rakt in i dungen och ut far några rådjur.
"Och där försvinner han" var den första tanken som far genom huvudet. "Tur att det är tidigt så att det inte är så mycket trafik". Men skam den som ger sig. Ropade "Hej då Tera, nu går vi"
Vild kelpie kommer farande i överfart och ropar "Vänta på mig!". Överöste honom med beröm och han sneglade inte änns över axeln för att kolla vart rådjuren tog vägen. Allt var över på några få sekunder.
På lunchen idag tog vi skogspromenad i det härliga vädret. Bäst liten Tera sitter och gör nummer 2 när vi får se att några rådjur står och glor på oss. Inte många meter bort. Tera gör färdigt sitt och vänder sedan ryggen mot och skuttar ut på stigen igen och fortsätter att gå på promenad.
Summan av det hela är att det verkar som jag har fått en hund som inte jagar rådjur... däremot så tror jag att han skulle jaga katt om han fick en chans. :-) Vår förra kelpie var duktig han med. Ingen jakt på alla år.
