... och hälften är mina. Det märks på bloggarna som varit mer än döda ett tag och facebook.... jag har ingen aning om vad som hänt mina vänner, bekanta och annat löst folk den här sommaren. :-) Men det kanske är bäst att lägga allt bakom sig och ta nya tag.
Terra Berra Bus the Buff allmänt kallad Söt Göte (ni vet... kärt barn har många namn) tycker i alla fall att livet är rätt skoj. När tröskan t.ex. kom och tog bort den höga säden och han kunde springa fort fort fort så långt man kunde se (nästan) så lyser hela hunden av glädje... trots att en hundkunnig "förstå sig påare" har sagt att hundar inte gillar att vara lösa.
Tyvärr var den glädjen inte långvarig. För bonden var tvungen att ge sig ut med ogrässprutan och jag vill inte att hundarna springer runt i vad det nu må vara han spred ut.
Kanske kan jag snart släppa hundarna lösa på vanliga springa runt stället i skogen. Vi har haft både harpaltar och rådjurskid där så jag och hundarna har fått dra oss åt annat håll. Men platsen är så bra eftersom den ligger nära och erbjuder lek över stock och sten.
Träning då? Livet består väll inte bara av att springa runt och leka? Tja... vi har en mycket duktig hjälpreda i köket... han stänger lådor så fort att man ibland inte hinner få ut något. :-)
Dottern har lärt honom dansa (stå på bakbenen) och här om dagen så höll jag på med smaskiga saker, han satte sig och "frågade" om han kunde få något. Eftersom jag inte reagerade så drog han upp tassarna och satt vackert. Länge och väl sitter han där och balanserar på rumpan. Min undran är: när lärde han sig det? Jag har provat, men gav upp eftersom jag inte fick det att funka. Tror nog att han kan mer än han visar... varför jobba mer än man behöver? Inte när man kallas Söt Göte så kommer undan med att göra en kul eller knäpp grej.
